artiklar
Tillbaka till modellflygsidan


Lite upp och ner - mitt modellflygarliv.
I Vimmerby
Som barn var jag alltid intressera av allt som flög. Pappa, min bror och jag åkte ibland till Hultsfred flygplats och tittade när trafikflyget startade och landade. Det hände att jag lyckades tjata till mig ett leksaksplan med gummimotor eller gummibandskatapult att leka med. Namnet på planen har jag glömt, men jag minns att några var av balsa med rött tryck och sattes ihop utan lim. Andra var plastplan och visslade när man sköt iväg dem.
  Jag tror det var som tio- elvaåring intresset för modellflyg  fick mig att spara till mitt första "riktiga" modellflygplan. Det hette Baby (spännvid 60cm), kostade 16 kronor (enligt en katalog från 70-talet) och var tillverkad i Danmark. Modellen inköptes i den lokala leksaksaffären på Storgatan. Det var en friflygande segelkärra med spryglar och pappersklädsel som tog lång tid att bygga. Den limmades med Karlssons Klister och pappret lackade med Zaponlack. Den glidflög vackert men var ingen termik-seglare, eller om vi flög på fel ställe. Vi höll ju på mellan hyreshusen på Storgatan.
  Jag kommer ihåg att leksaksaffären sålde balsaflak. Det var en högtidsstund när jag hade råd att köpa balsa att karva i. En del flygande och många icke-flygande modeller blev gjorda och sinnet för former övades upp. På den översta hyllan bakom disken affären fanns modellmotorer. Det var en högtidsstund när vi fick expediten att plocka ner dem och han visade de glänsande doftande motorerna.

  Vid denna tid lärde jag känna Bert Thörn som flög radiostyrt. Vilken lycka det var att få gå in hos honom och titta på hans  modeller eller få se när han mekade med sin cub i garaget. Att få följa med ut på en flygtur var rena himmelriket för en liten grabb. Vi var med honom både när han vinter- och sommarflög, vi var nog rätt så odrägliga. Berts flygfält var Ceosfälten där det är fotbollsplaner idag. Jag minns speciellt en gång då  hans modell tappade radiokontaktenoch flög iväg bakom en trädridå. Bert drog av gasen och vi sprang allihop för att leta efter planet. När vi kom genom trädridån så var det ett plöjt fält framför oss och där fanns flygmaskinen. Det hade landat fint och stod gränsle över det plöjda med ett hjul i var fåra. Motorn hade inte ens stannat utan tuffade på¨så fint

När jag fyllde tolv fick jag en Cox Baby Bee 0.8 ccm glödstiftmotor. Den hade inbyggd tank, bakplacerad bränslenål och startfjäder. Detta gjorde den till en riktigt säker motor som sparade fingarna.
  Till denna fantastiska motor köpte jag linkontrollmodellen Biet. Modellen hade roderhorn, roderok och kontrollhandtag i plywood. Gångjärnen var av bomullsband och den målades i två kulörer servalack. Med denna flygmaskin, ett ringledningdbatteri och färdigblandat bränsle från SEMO i plåtdunk med inbyggd pip flögs det mycket. Vi flög mellan hyreshusen i Vimarhem tills vi blev bortkörda. Därefter flög vi på en av Vimarskolans gräsmattor. Vi, det var jag och en kille som hette Micke. Han fick en dielselmotor  som vi hade svårt att starta. Vi drog nog åt kompressionskruven för hårt så proppellern stod bara och slog fram och tillbaka utan att stanna.
  Innan jag tröttnade på modellflyget  hann jag bygga både Getingen och Vespus.De flögs med brorsans Webra-diesel. Jag har tyvärr inget minne av hur det funkade. Däremot minns jag en modell jag byggde efter en ritning i Teknik för alla. Den flög i en snygg båge över mitt huvud och hela motorn försvann ner i gräsmattan. Jag såg nog väldigt förvånad ut för kompisen skrattade så han ramlade omkull. Jag såg inte det roliga i situationen just då, bara en jordig motor.

I Västervik
När jag fyllde trettio år började jag med radioflyg. Flygplan, motor och radio var en födelsedagspresent från familjen. Det var Bosse Nilsson som lärde mig de grundläggande  momenten. Den första modellen fick ett kort liv och kraschade våldsamt i asfalten på Västerviks flygplats.
Det blev inget kvar av modellen eller motorn. Allt var slaget i bitar. Jag har efter detta byggt ett stort antal RC-modeller. Alla utom en med motor.
  Många vackra kvällar flög vi vid Kejsarslund i solnedgången. Det är en fantastisk upplevelse att se den nedgående solens reflexer i vingarna under kvällens sista flygtur.
 
  Under en period var jag mycket engagerad. Jag var ordförande i Västerviks modellflygklubb ett par år på nittiotalet. På den tiden drev vi byggverksamhet i skolan Fågelbärets slöjdsal. Vi köpte materialet hos Rolles hobby i Västervik. Ett nytt "klubbhus" fick vi av Kustbevakningen. Det var en bod som flyttades till modellflygfältet. Vi ordnade flygdagar som besöktes av många piloter från våra grannklubbar. Vi hade även en tävlingsektion som ordnade en pylontävling på Västerviks flygplats.

  En spännade bekantskap under min tid i Västervik var Rune "termikjohan" Johansson från Norrköping. Han var pensionär och ägnade mycket tid åt skalamodeller. Jag minns en 1/4-skala Tiger Moth han hade. Ett helt fantastiskt plan med alla detaljer i cockpit, tom. spännena till säkerhetsbältet fanns där. Den och Piper Cubben han också byggt vann han många skalatävlingar med. Vi träffades regelbundet vid fältet samt skickade julkort till varandra under några år och äldsta sonen fick en ritning med materialsats på Vagabond II av honom. Han är nog vår mesta/bästa svenska konstruktör och min favorit.

I Kristdala
Efter ett uppehåll på över tio år började jag flyga igen tjugohundranio. Det var yngste sonen Anders som fick mig till det. På det viset får han sponsring och nån att diskuttera flygproblem med. Vi är familjemedlemmar i Västerviks MFK men flyger mest på flygplatsen i Hultsfred med "SundayTeam". Där fick vi en massa nya flygkompisar. Nu har vi ARF-modeller som är över 2,2 meter i spännvidd med motorer på 50 ccm. Fast jag tycker nog fortfarande att det är roligast att bygga modellerna själv från en byggsats eller en hög balsaflak. Mina förstamodeller går inte längre att köpa som byggsatts. Därför fick de bli ett sådant projekt och byggdes från gamla ritningar vintern 2009/2010.

Idag är modellflyget så mycket mer än vad det var när jag började. Då var det balsa, vass kniv, Skol-lim, Karlssons klister, Servalack och Zaponlack. Idag kan man köpa RTF - modell med radio klar att flygas direkt. På internet finns modellflygsidor med forum där man dryftar sina frågor med andra entusiaster. Hjälpen är ofta bara en knapptryckning bort. Vidare finns det nu modellflyg-simulatorer. Med dessa kan man träna vintertid. Elflyget har blivit riktigt stort och är väl det som kommer att ta över motorflyget. Jag får inte glömma innomhusflyget med depronmodeller som är jättepopulärt vintertid. Modellflyget är en gammal hobby som fortfarande utvecklas och är riktigt "HiTec".

Efter ett antal bostadsbyten så fanns ingen av de allra första modeller kvar. Den enda modellen från min ungdom som jag sett i mina gömmor är en halvbyggd Thunderbird linkontroll (som snart har byggts färdig och försetts med en ny gammal Webra-diesel). En ritning av en seglare har också lyckas överleva alla flyttar och ett par andra ritningar har jag kunnat komma över på annat sätt (en fick jag genom att gå med i Dansk Modelflyve Veteranklub). Jag har därför kunnat bygga tre av mina första modeller Baby, Pilot mk2 och Biet.  På sätt och vis är cirkeln sluten. Vi åker till Hultsfred flygplats igen och de gamla fina ungdomsmodellerna har återuppstått.
Tillbaka till modellflygsidan